Mamma hade två kusiner Peter och Lousie, båda flyttade till USA efter andra världskriget. Lousie hade träffat en amerikansk soldat i Tyskland efter kriget och flyttade med honom hem. Peter vet mamma flyttade också men inte fler detaljer.
Gustav Müller var röntgenläkare och gift med mormor Marianns syster Lotte. Han gick med i nazistpartiet under Hitlers styre för att få jobba. När kriget var slut blev han anhållen i samband med Nürnbergrättegångarna, men släpptes eftersom han enbart arbetat som fältläkare under kriget. Hans stora intresse förutom röntgendiagnostik var musik och opera. När mamma besökt tante (moster) Lotte och hennes familj efter sin studentexamen. Hade Gustav komponerat en opera med eskimå tema, för henne som familjen skulle sjunga.
Under kriget bodde Lotte i Dresden men flydde till Lottes väninna, Peterle Pindl, i Großhöhenrain, Bayern. Flydde gjorde också Emma (Gunhilds mormor och Lottes mamma) samt Emmas syster Anna. Annas man som nu var död hade arbetat på järnvägen så fd. kollegor till honom förklarade för Anna och Emma hur de skulle följa spåren för att ta sig över till den USA kontrollerade delen och vidare till Großhöhenrain. De fastnade på gränsen, någonstans, och fick arbete och logi på ett pensionat i två år. De kunde inte kommunicera mer övrig familj under denna tid. Till sist kunde de ta sig över gränsen, vilken det nu var, och nådde fram till Großhöhenrain.
Peterles man, Karl Pindl, har målat mammas stora tavlor i sin hemma atelje.
1949 och 1950 åkte Marianne och Algot med familj i bil till Bayern för att besöka Mariannes syster Lotte samt mamma Emma.
Faster Alice gifte sig med Ing. Artur Bergström från Dalarna de fick 7 barn. Deras son Lars Torgny f.1933 dog bara 2år gammal av pneumoni och något med pleuran. Han begravdes i Häggners familjegrav och var anledningen till att mammas bror fick namnet Lars två senare 1935. De firade alltid jul tillsammans med faster Alice familj och mamma minns det som så konstigt när Arturs mamma från Dalarna var med ibland, eftersom hon var så gammal. Mamma var inte van att umgås med äldre personer. Mammas farföräldrar och morfar hade hon inte träffat, eftersom de dog innan hon föddes. Mormor Emma träffade hon först efter andra världskriget 1949 i Hub (bondgård) mellan Großhöhenrain-Obb och Kleinhöhenrain. Emma och Anna ligger begravna på Großhöhenrains kyrkogård.